 |
 |
 |
Tillbaka
Än idag bär en liten grotta i Stormyrberget vid Snålltjärn hans namn.
” KAL-HANSCH KAMMARN ”, där han under vissa ritualer och i stillhet kokade sina växtmediciner av utsökta örter med inslag av apoteksextrakt. Det uppges att han hade en trebent särskild malmgryta som han bekommit av en ” spå-lapp ” och att han vid dessa kok blev så medtagen att han blev borta flera dygn. De framställda, välgörande flytande vätskorna, förvarades i glasflaskor som var fyrkantiga, något bredare ena vägen. Då han ej kunde skriva om innehållet, målade han de olika flaskorna för att känna igen de. Innehållet späddes ut i mindre flaskor med brännvin, de stora förvarades i en stor näverkont.
De sjuka som skulle ha bot av Hansson behövde oftast ej själv besöka honom, det gick bra att skicka någon annan. Men brännvin ingick oftast i arvodet eller i själva ingrediensen i kurerandet. Han var även expert på att stilla tandvärk och det räckte även då med budskickning. Hansson gjorde då några mystiska rörelser och slog med ett föremål på ett bord och förklarade att nu är tandvärken stillad, ”sagesmän” påstår bestämt att detta också stämde in.
Detta bord lär ha funnits hos Erik Sjöström senare.
Erik Sjöström berättade 1968 att en granne hade en sjuk häst, han svettades och var allmänt krasslig. Hansson tillkallades och grannen beordrades att skaffa fram en kniv och en ren nymanglad handduk. Sedan gjorde Hansson med kniven några mystiska märken i håret på hästens rygg och förklarade att det var ”baran” som hade förgjort honom, men nu skulle han ” trolla” bort sjukdomen. Han virade sedan in kniven i handduken och höll denna bakom ryggen med en hand i vardera änden och påstod att den skulle av sig själv ” skjutas ” ut ur handduken och därmed skulle sjukdomen fördrivas. Erik Sjöströms farfar som ej trodde på metoden stod emellertid bakom Hansson och kontrollerade, varför experimentet misslyckades, han förklarade då att den som förgjort hästen hade större makt och att sjukdomen därför ej gick att bota.
Klok gubbe i Jämteböle : Kal Hansch.
Om Carl Hansson har man berättat: Carl Hansson i Spöland och Jämteböle, var Vännäs Sockens skickligaste ” klok gubbe ” under 1800 talet, vad gällde ” stä blod på håll ”, att koka ihop kolikdroppar, draga ut bölder, slå åder, tarmtömmning och mycket annat.Än idag bär en liten grotta i Stormyrberget vid Snålltjärn hans namn.
” KAL-HANSCH KAMMARN ”, där han under vissa ritualer och i stillhet kokade sina växtmediciner av utsökta örter med inslag av apoteksextrakt. Det uppges att han hade en trebent särskild malmgryta som han bekommit av en ” spå-lapp ” och att han vid dessa kok blev så medtagen att han blev borta flera dygn. De framställda, välgörande flytande vätskorna, förvarades i glasflaskor som var fyrkantiga, något bredare ena vägen. Då han ej kunde skriva om innehållet, målade han de olika flaskorna för att känna igen de. Innehållet späddes ut i mindre flaskor med brännvin, de stora förvarades i en stor näverkont.
De sjuka som skulle ha bot av Hansson behövde oftast ej själv besöka honom, det gick bra att skicka någon annan. Men brännvin ingick oftast i arvodet eller i själva ingrediensen i kurerandet. Han var även expert på att stilla tandvärk och det räckte även då med budskickning. Hansson gjorde då några mystiska rörelser och slog med ett föremål på ett bord och förklarade att nu är tandvärken stillad, ”sagesmän” påstår bestämt att detta också stämde in.
Detta bord lär ha funnits hos Erik Sjöström senare.
Erik Sjöström berättade 1968 att en granne hade en sjuk häst, han svettades och var allmänt krasslig. Hansson tillkallades och grannen beordrades att skaffa fram en kniv och en ren nymanglad handduk. Sedan gjorde Hansson med kniven några mystiska märken i håret på hästens rygg och förklarade att det var ”baran” som hade förgjort honom, men nu skulle han ” trolla” bort sjukdomen. Han virade sedan in kniven i handduken och höll denna bakom ryggen med en hand i vardera änden och påstod att den skulle av sig själv ” skjutas ” ut ur handduken och därmed skulle sjukdomen fördrivas. Erik Sjöströms farfar som ej trodde på metoden stod emellertid bakom Hansson och kontrollerade, varför experimentet misslyckades, han förklarade då att den som förgjort hästen hade större makt och att sjukdomen därför ej gick att bota.